Om svårigheter att få hjälp av vården med psykisk ohälsa

 
Hej på er!
 
Nu var det ett tag sen jag bloggade, tappade lite lusten efter ett dåligt besked jag fick i tisdags. 
 
Jag har ju gått på ett förprogram på ca en månad på Rehabakademin för min utmattning. Jag hade hoppats få gå det längre programmet som dom har, där man går i en grupp under ca två och en halv månad. Men i tisdags fick jag reda på att jag inte har blivit antagen till det. 
Jag blev framförallt väldigt förvånad eftersom jag inte tyckte att jag hade fått några indikationer på att dom inte skulle anta mig. När jag hade träffat min läkare och terapeut hade dom istället pratat en del om att jag skulle få bestämma vad jag ville och vad som var bäst för mig just nu. Istället blev det nu tvärstopp i tisdags och jag kommer inte få någon rehabilitering där något mer.
 
Anledningen är det som gör mig mest förvånad och arg. Dom tyckte inte att jag var en typisk utmattningspatient utan att jag istället hade något som dom kallade restsymptom av depression. Jag har ju haft återkommande depressioner i flera år och dom menade att man kan bli väldigt trött och orkeslös av dessa. Det jag tycker är så konstigt med detta är dels att dom inte tagit upp detta med mig innan och dels att jag inte har haft några av dessa symptom vid mina depressioner tidigare. Däremot har jag typiska symptom på utmattning; orkeslöshet i musklerna, ljud- och ljudkänslighet, svårigheter att koncentrera mig, sämre minne mm mm. Depression har jag inte haft sedan augusti förra året något som dom också konstaterade när jag gjorde tester. Dom tyckte dessutom inte att jag var tillräckligt sjuk vilket jag inte heller förstår. Jag har varit sjuk i snart ett år, jobbar 16 timmar per vecka och orkar inte med mycket utöver mitt jobb. Vad mer kan dom begära? 
 
Jag blir också så frustrerad eftersom jag har haft så svårt att få hjälp med mina depressioner tidigare. Det jag framförallt har fått är antidepressiva mediciner, riktig psykologhjälp är däremot mycket svårare att bli tilldelad. Jag har då istället betalat tusentals kronor för privat psykolog eftersom det är det jag har känt att jag behövt. Även när jag var student och endast hade CSN-lån att leva på, har jag betalt för psykologtid med min sommarjobbslön. Men nu när jag har en annan sjukdom har jag tänkt att jag kan få bättre hjälp med den. Men då ska jag tydligen in i den där depressionsfållan ändå. 
 
Nä, jag är så trött på det här. Sjukvården för psykisk ohälsa i Sverige måste verkligen shapa upp sig med tanke på hur stort problem det är i vårt land. Och jag tänker inte ge upp, jag tänker fortsätta kämpa för den vård jag har rätt till. 
7 kommentarer publicerat i Psykisk hälsa
Taggar: Rehabakademin, Sjukvården, Utmattningssyndrom, depression, sjukskriven, utbränd
#1 - - Anonym:

❤️❤️❤️

Svar: ☺️
Johanna

#2 - - Bella:

Den psykiatriska vården är verkligen under all kritik, jag blir så frustrerad. När jag vårdades inom bup så fick jag "vård", dock helt fel sorts och bemötandet var fruktansvärt. Mitt fall har idag gått vidare och granskats av bland annat patientnämnden och jag själv är traumatiserad av allt vården utsatte mig för.

Svar: Usch fruktansvärt, det ska verkligen inte kunna hända. Hoppas du får rätt i granskningen. Själv tänker jag försöka bestrida den diagnosen dom satt på mig, då jag verkligen inte tycker den stämmer. Kram!
Johanna

#3 - - Iza Palm:

Vad grundade dem det på? Det är ju otroligt dumt att inge ett hopp om att det ser ut som det ska bli av, för att sedan bara "nej, du är inte tillräckligt sjuk". Vafan?
Fruktansvärt dåligt att de inte tagit upp det med dig också. Det är sådant här som gör mig, precis som många andra, sjukt frustrerad på vården. Hur dem beter sig och tror att de ska komma undan...

Jättetråkigt att det blev så. En tröstande kram <3

Svar: Ja, blev så himla arg och ledsen. Och mycket verkade grunda sig på självtestet man fyller i där jag fick skatta olika syndrom. Där hade fler andra tydligen fått högre poäng. Vilket jag tycker är ganska ologiskt, jag är inte den som överdriver utan är snarare lite försiktig. Tycker att dom kan bedöma utefter min berättelse istället för att jag ska göra skattningen. Nej, vården i Sverige behöver vård!

Tack för stödet! Kram<3
Johanna

#4 - - Iza Palm:

Argghh, dessa självtest... Både irriterande och bra ibland. I detta fall inte de bästa :/
Bara för att man enligt ett skattningsformulär inte uppvisar en "godkänd" poäng, betyder de ju inte att man inte är i behov av det stöd och hjälp som kan erbjudas.

Ja, det gör den verkligen!
Kram <3

Svar: Nä precis... Min kompis som jobbar inom psykiatrin som sjuksköterska sa att man alltid ska överdriva, så nästa gång är det jag som gör det! Kram!
Johanna

#5 - - Iza Palm:

Ja, det är nog tyvärr så man får göra, annars är det nästan att man inte tas på allvar... Så sorgligt, men sant. Jag önskar dig lycka till!! Fortsätt kämpa, du är grym!
kram!

Svar: Tack finis😊🙏
Johanna

#6 - - Tilda Barkselius:

Åh vad jobbigt att fått så dålig hjälp, hoppas det blir ändring på det <3 <3

Svar: Tack Tilda!☺️🌷
Johanna

#7 - - J:

Jättetråkigt att du ska behöva må som du gör! :(

Problemet är nog just bristen på pengar och resurser inom vården, tyvärr, liksom hos polisen och flertalet andra instanser i samhället...De hinner inte med allt de ska och bör och väljer istället att prioritera. De grövsta våldsbrotten för polisen, folk som antas vara suicidala inom vården och behöver hjälp akut...Pengarna räcker inte till. Sen får man ju aldrig tänka att man har det värst själv heller. Många människor mår fruktansvärt dåligt. Och det är ett stort problem.

Jag tror det är just en långvarig depression min far lever i sen min lillasysters självmord 2013. Just de där symptomen på trötthet, orkeslöshet o.s.v. stämmer så helt in på honom.

Svar: Ja tyvärr kan det verkligen kännas som att statens pengar prioriteras helt fel ibland.
Så tråkigt att höra om din pappa, hoppas han får den hjälp han behöver!
Johanna