Att lära sig sätta gränser

 
Något som jag jobbar med just nu och som jag tror är en stor bidragande orsak till att jag blev utmattad, är att jag har svårt för att sätta gränser. Konstigt nog har jag inga problem med att säga nej, jag kan säga till om det är något jag inte känner för att göra. Men det är när någon behandlar mig på ett sätt som inte känns bra eller säger något jag inte gillar, som jag har svårt att säga ifrån. 
 
Oftast tycker folk att jag verkar väldigt lugn och stabil och är en typisk sån person som ingen trodde var på väg in i en utbrändhet förra året. Egentligen är det som att jag sväljer känslor eller åsikter som kan verka obehagliga innan dom har en chans att komma ut. Däremot tar jag in väldigt mycket av andras känslor och kan känna direkt om en människa kommer in i ett rum vilken sinnesstämning hen är i. Om det är någon som inte mår bra på något sätt så vill jag gärna försöka få den att må bättre, genom att lyssna, förstå eller försöka lösa problem. Men att jag skulle kunna påverka någon negativt med min sinnesstämning eller mina åsikter, nej usch vad obehagligt, det vill jag helst undvika!
 
Problemet blir då att om ingenting kommer ut men väldigt mycket tas in, så blir det väldigt fullt till slut. Undantryckta känslor måste också ta vägen någonstans. En terapeut jag hade förut, liknade det vid en badboll som man försöker trycka under vatten. Tillslut flyger den upp istället. 
Jag tror att det här är en stor del till att jag har haft återkommande depressioner men också nu till min utbrändhet. Det blev liksom en implosion av allt som inte fått komma ut.  
 
Det är något för mig att försöka ändra på. Att vända mig mer utåt istället för inåt. 
0 kommentarer publicerat i Psykisk hälsa
Taggar: Psykisk ohälsa, Utmattningssyndrom, depression, gränssättning, utbränd