Börja plastbanta del 9 - Återanvändbar take away-mugg

 
Titta vad jag fick på mitt jobb häromdagen! En sån där kaffemugg som går att ta med sig och återanvända. Alla fick en när mitt jobb hade en slags kick-off inför hösten förra veckan. Så himla bra! Gillar ju verkligen när arbetsplatser tar ansvar och signalerar att det är viktigt med miljön. Jag jobbar ju dessutom statligt så desto viktigare där!
 
Själva muggen är gjord av bambu, majsstärkelse och kåda vilket jag faktiskt inte visste att det gick att göra. Alltså, jag har ju sett skålar och bestick i bambu, men den här ska ju vara väldigt tålig för varm vätska. Känns faktiskt väldigt mycket som en slags plast, liksom hårdare och kompaktare än bara trä.
Locket och omslaget är gjort av silikon så det är ju lite synd men antagligen svårt att komma från. 
 
Den här muggen heter Eco Bamboo fiber cup och är antagligen köpt från företaget Xindao där man kan få sin logga på muggen. Det börjar komma fler och fler varianter på take away-muggar att återanvända. Andra märken jag kan rekommendera att kolla in är Keep cup, Jojo cup eller bambumugg från Nordal. 
 
Så smart med dessa muggar för att komma ifrån allt avfall som skapas av engångsmuggar. Känns som att det bara blir populärare att köpa kaffe-to go? Själv dricker jag inte så mycket kaffe och gör det då oftast hemma på morgonen eller på jobbet efter lunchen. Så jag tänker att den här muggen får bli en fin present till någon som gillar take away:) Smart är den i alla fall!
 

Varför skuldbelägger vi oss själva för depressioner?

 
Jag har brottats med depressioner och psykisk ohälsa i många år nu. Det är sjukdomar som det inte finns något enkelt svar på. Det är mycket upp till en själv att försöka hitta rätt med mediciner, terapi och såklart vad i livet som kan förändras och ta reda på vad som skaver. 
 
Sen jag blev utbränd förra våren har jag faktiskt mått ovanligt bra rent psykiskt. Om man nu kan säga så eftersom utmattning till stor del också handlar om psykisk ohälsa. Jag har liksom varit lugnare och det är som att jag har behövt fokusera så mycket på att bli bättre i utmattningen att jag inte har haft energi över till att fundera på andra problem. Eller om det är nya mediciner som har gjort att jag mår bättre, det är alltid svårt att säga. 
 
Dom senaste veckorna har jag däremot känt av lite av den där välbekanta nedstämdheten igen. Inte så att jag skulle säga att det är en depression men bara lite närmare till att se problem och dom där tankarna som undrar vart jag är på väg och vad jag egentligen gör med mitt liv. 
 
Med det här kommer också andra välbekanta känslor som att känna lite skuld över att må så här. Jag tror att det är många som drabbas av psykisk ohälsa som känner igen sig i det, att man liksom ser en del av sjukdomen som sitt eget fel. Är inte det konstigt? Det är som att jag genast börjar fundera på vad jag kan ha gjort för fel, vad jag borde ha ändrat på eller fortsatt med. Och samtidigt lite skuldkänslor för att jag ändå har det så bra, vad har jag egentligen att må dåligt över?
 
Jag undrar om det här beror på att man måste vara så aktiv själv för kunna må bättre? I alla fall har jag själv alltid sett det så. Jag har velat testa olika behandlingar, läst på och läst på och vägrat gå med på att dåligt mående är något jag ska behöva leva med utan det ska gå att bli frisk. Så när samma sak har återkommit har jag velat gå vidare, lyfta på nästa sten för att se vad som kan hjälpa. 
 
I vilket fall är det så jäkla onödigt att lägga skuld på sig själv. Vad jag förstår beror depressioner till 50 % miljön omkring en och 50 % på ärftlighet. Om man blir sjuk är det alltså en stor sannolikhet att man har fötts med en benägenhet att utveckla depression. Precis som med väldigt många andra sjukdomar. Om jag nu skulle ha fått skolios som min farmor har, inte skulle jag skylla på mig själv för det? Livet är ju lite av ett lotteri och alla har vi olika svagheter. 
 
Det ligger väl lite i sjukdomens natur också att klanka ner på sig själv för allt möjligt. Depressioner och låg självkänsla jobbar ju ofta tätt ihop. Men desto mer dumt då att lägga en extra börda på sig själv ovanpå det man redan har. Jag ska i alla fall försöka att se det som att det är min genetik som gör sig påmind igen och inte jag som har gjort något fel. Jag vill fortsätta jobba mot sjukdomen men inte ta på mig skulden för den. 
 
Det här sa mitt Yogi-te till mig här om dagen. Det tror jag på:)

Ägd - Vad kostar ett rikare liv?

 
Här kommer ett till tittartips i septemberregnet! Har ni sett föreställningen Ägd med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström? Jag såg den inte när den gick live, men SVT har filmat en kväll som har funnit på deras play-sida. Nu verkar den vara bortplockad därifrån men hela showen finns uppladdad på Youtube. Både rolig och intressant underhållning!
 
Jag visste inte så mycket om vad föreställningen handlade om innan jag såg den. Tänkte att den var ungefär som deras show Ljust och fräscht om nutida och historiska vanor i Sverige. Men Ägd handlare alltså om miljön och vårt ekonomiska system. Hallå, två av mina favoritämnen!
 
Dom tar upp det märkliga i att vi i nästan hela världen använder ett ekonomiskt system som bygger på tillväxt. Det betyder att alla länder strävar efter en högre BNP än vad man hade året innan och för det krävs det en ökad handel av varor och tjänster. Det märkliga i det här är ju att vi har en jord med resurser som kan ta slut vilket nu håller på att hända. För att hela tiden öka handeln behövs mer produkter och då skulle vi också behöva en jord som blev större och större eller alternativt fler planeter att övergå till när den första tar slut. Men nu ser ju inte verkligheten ut så, så varför håller vi ändå kvar vid det här ohållbara ekonomiska systemet?
 
Jag tycker att det här är den viktigaste frågan av alla miljöfrågor eftersom det mesta i vår värld trots allt styrs av ekonomin. Och det är så konstigt att fortfarande år 2017, är det ingen av våra politiska partier som pratar om hur vi ska kunna göra en omställning till en hållbar ekonomi, inte ens Miljöpartiet. 
 
Det är som Schyffert säger i föreställningen, alla vet att det ser ut så här, att vi inte kommer kunna leva med tillväxt i lång tid till, men vi gör ändå ingenting åt det. Låtsas som att problemet inte finns och se hur långt det räcker. Tills det tar tvärstopp helt enkelt. 
 
Okej, nu ska jag inte babbla på för mycket, gå in och se den istället! Jag älskar sån här kultur, när man kan förmedla budskap och samhällskunskap med humor och underhållning. 
 
Ni som har sett den, vad tyckte ni? Berätta gärna, även om ni inte håller med mig så klart!;)
Visa fler inlägg