En overklig dag

 
Den här dagen började väldigt fint. Det var fredag och sista dagen innan min påsksemester. Det kändes som att våren verkligen hade kommit på allvar och utanför min port var gatorna sopade.
 
Kl 15.15 sitter jag inne på mitt kontor på jobbet och hör någon som liksom ropar eller flämtar till i rummet bredvid. Efter ett tag börjar folk gå runt mellan rummen, ringa och prata i telefon. Då får jag höra vad som hänt. En lastbil har kört in i en folkmassa mitt inne i stan. Jag går in på Aftonbladet.se - flera skadade, några befarade döda, misstänkt terrorattack.
Här börjar sms-andet: Är du ok? Hur mår ni? Alla i säkerhet? Efter ett tag kan jag i alla fall konstatera att inga av mina nära har varit i närheten när det hände.
 
Snart står det klart att alla tåg, tunnelbanor eller bussar är inställda av säkerhetsskäl. Det börjar ryktas om skottlossning vid andra delar av stan. Jag jobbar i norra delen av Stockholm och behöver åka in till centrum för att ta mig vidare ut till Alvik där jag bor. Några av mina kollegor börjar dra sig hemåt direkt, när dom inser att dom måste gå hem. Jag har kontakt med en kompis som jobbar som polis (som tur var ledig den här dagen) som säger att gärningsmannen fortfarande är fri och att jag gör säkrast i att stanna där jag är. Andra gör som jag och väntar på fler nyheter. Ovanför stan har helikoptrar börjat snurra.
 
Vid 17.20 har fler och fler gått hem. Alla säger till varandra att ta hand om sig och vara försiktiga på vägen. Dom som har bil frågar om någon behöver skjuts, men dom flesta väljer att gå. Trafiken verkar vara ett enda kaos. Jag ringer till tre olika taxibolag men kommer inte fram någonstans. Jag bestämmer mig till slut också för att börja gå dom ca 8 km jag har hem till mig. 
Ute är det långa bilköer och framförallt mycket folk till fots. Flera bussar åker förbi köerna men alla med skylten Ej i trafik. Jag har tre WhatsApp-trådar igång samtidigt med olika släkt och vänner. Några är hemma eller i andra städer,  vissa är som jag på väg hem gåendes. Vi uppdaterar varandra längs vägen. Min syster är på väg hem till Stockholm från Lund med ett tåg som har stannat söder om stan. Mina föräldrar är utomlands och följer allt via oss och nyhetsuppdateringarna.
 
Det är så mycket folk överallt. Det känns lite som att det är något stort event eller en festival, samtidigt som det ligger en tung, märklig stämning över allting. Flera butiker på vägen har stängt i förtid. Alla människor verkar inte heller vara på väg hem. Vissa står i klungor och pratar, andra kanske väntar på att kollektivtrafiken ska starta igen. Jag går förbi platsen där det skulle ha varit misstänkt skottlossning, men ser inga avspärrningar eller något annat som tyder på det. En tjej i tonåren frågar om hon får låna min mobil. Hon har ett upprört samtal med sin mamma som försöker möta upp henne. Jag ser sen att min chef har skickat ett allmänt meddelande om att alla ska maila in och bekräfta att vi klarat oss. Solen skiner.
 
Efter ungefär en och en halv timma är jag hemma efter den här hemska och sjuka dagen. 
Nu önskar vi bara att det aldrig händer igen.
 

Om min utbrändhet och binjureutmattning

 
Här kommer en uppdatering om min utmattning. Jag har ju varit sjukskriven sen maj 2016 och jobbar just nu 50%. I går var jag hos min kostrådgivare/hälsocoach Gunilla Gunnarsson och kollade mina värden igen. Jag brukar göra det 2-4 ggr om året beroende på hur jag mår, har skrivit om det tidigare i det här inlägget Kolla dina värden. 
 
Och precis som jag trodde så hade min binjurefunktion gått ner igen sen jag var där senast. Jag har tagit kosttillskott för binjurarna sen jag blev sjuk, vilket jag är övertygad om har hjälpt mig mycket. Nu bytte jag tillskott i december då dom jag använt tidigare togs ur produktion (precis när jag behövde dom, tack för det...) och sen dess har det inte riktigt gått framåt. Jag känner att mitt tillfrisknande har stått still eller tom blivit lite sämre. Jag har inte riktigt kopplat ihop det med bytet av tillskott tidigare, men nu tror jag att dom nya helt enkelt inte fungerar lika bra för mig. Så vi bestämde oss för att göra ett nytt byte och se om min kropp svarar bättre på det. Jag ska nu testa Adrenal cortex, producerade av Holistic och se om det blir någon förbättring. Några av Gunillas övriga klienter har också fått byta, men dom nya tabletterna har fungerat bättre för dom, och för vissa har dom även varit en förbättring.
Det är som vanligt helt enkelt, allt är individuellt och det som fungerar för andra kanske inte alls är bra för mig. Det nya preparatet jag bytte till i december ska ha samma innehåll som det tidigare, men med en helt annan producent kan det ändå bli stora skillnader individuellt. Så just nu känns det jättebra att jag kanske har fått en förklaring till att det inte riktigt har blivit så mycket bättre. Hoppas, hoppas på dom nya tillskotten!
 
I övrigt såg mina värden bra ut, vilket var skönt. Min matsmältning var inte optimal, vilket framförallt verkade bero på att slemhinnorna i tarmarna inte fungerade jättebra. Matsmältningen kan också försämras om inte binjurarna fungerar som dom ska (dom styr det mesta känns det som), så Gunilla trodde att det skulle bli bättre när jag kände mig piggare. Men jag skulle försöka dra ner på mitt glutenintag, då gluten kan försvaga slemhinnorna i tarmarna ytterligare. Jag ska också fortsätta ta ett tillskott av Selen ibland, vilket bl.a. fungerar som bränsle för binjurarna.
 
En annan rolig nyhet är att jag ska börja gå på rehabilitering på Rehabakademin i Stockholm. Det är ett ställe som specialicerar sig på långvarig utmattning och smärta. Jag ser verkligen fram emot det! Jag kommer börja deras förprogram och sedan, om jag tycker det är något för mig, fortsätta på det längre programmet som är ca 3 månader långt. Så, just nu känner jag att framtiden är ljus;) Hoppas ni också mår bra!

Andningspausen

 
I morgon är det onsdag vilket betyder ledig dag för mig. När jag för första gången fick ett fast jobb 2014 (jag jobbar som ekonomihandläggare inom staten) så frågade jag om det gick bra att jobba 80% istället för 100%. Jag var lite nervös för att fråga, men det var inga problem. Sen dess har jag, både när jag jobbat innan och efter sjukskrivningen, varit ledig på onsdagar. 
 
Jag har nog nästan alltid känt att jag inte vill jobba heltid. Jag tycker helt enkelt att det är för mycket tid för att lägga ner på ett jobb. För mig känns det bättre med jobb fyra dagar och ledigt tre dagar på en vecka. Speciellt nu är den här andningspausen mitt i veckan väldigt viktig för mig. I natt behövde jag tydligen sova väldigt länge, men kände mig ändå inte utvilad när jag vaknade kl 9. Men då kunde jag tänka att det bara är en dag kvar, sen får jag vila i morgon.
 
Det här betyder ju också att jag bara får 80% av min lön, men för mig är det definitivt värt det. Innan jag började hade jag pluggat eller jobbat extra i många år, så min nya lön var ändå ett rejält ekonomiskt lyft för mig. 
En rätt vanliga fråga när jag säger att jag jobbar deltid brukar vara om jag inte är orolig för pensionen. Men alltså pensionen? Ja jag vet att det är bra att tänka på den tidigt i livet och visst, jag kommer få ut mindre än om jag jobbade heltid. Men jag känner ändå att jag har mycket hellre mer tid nu än mer pengar sen. Jag köper mig mer fritid helt enkelt. Sen kan jag ju alltid ha lite extra koll på min pension och försöka spara mer privat helt enkelt, det behöver inte vara svårare än så.
 
Jag vet ju inte om det alltid kommer gå att göra så här. Jag har inga barn nu och det fungerar bra med mitt jobb. Men jag vet att jag alltid vill sträva efter att jobba mindre än heltid om jag kan. Ännu mer nu som utmattad. Den där pausen är helt enkelt väldigt viktig för mig.
Visa fler inlägg