Hur var mitt jan-juni 2017?

 
Nu har snart halva 2017 gått redan och jag tänkte titta tillbaka lite på hur dom senaste sex månaderna varit. Jag hittade den här listan hos Sandra Beijer som jag tyckte passade bra för det.

Vad var bäst?

Att jag började må så mycket bättre igen. Att jag trots allt har mått mycket bättre psykiskt denna vinter än vad jag gjort på flera år, även om kroppen inte alls har varit med på tåget. Att det blev vår och sommar igen!

Vad var sämst?

Att jag fortfarande är sjuk ändå. Trots att det går snabbt framåt tror jag, så är det här ju det segaste någonsin. Det här är verkligen sjukdom man får ha bråttom i, för tillfrisknandet går verkligen i snigelfart. Hade jag vetat att jag fortfarande inte skulle vara frisk efter tretton månader förra året hade jag knappt orkat med. Tur att man inte vet sånt innan. Men å andra sidan kanske det är precis det vi som bränner ut oss behöver. Ett riktigt sakta mak och så lite måsten, krav och press som möjligt under en lång tid.

Vilken månad var din favorit?

Juni so far. Även om maj var månaden det kändes som att det vände och jag började bli starkare igen. Som jag tror jag skrivit förut, så känns det inte som att jag har haft sommar på två år då förra året försvann i något slags töcken. Är så glad och fascinerad av värmen och all grönska som kommit nu. Hade glömt att Sverige liksom blir ett annat land denna tid på året.

Gjorde du något du aldrig gjort förut?

Jag började ju för sjutton blogga 1 januari i år! Bästa jag gjort på länge. Borde jag gjort för länge sen, så jäkla kul är det!

Har du rest?

Nä, nästan inget tyvärr. Har inte haft orken och varit rädd för att åka någonstans och sen bara bli jättetrött av allt nytt. Men det sägs ju också att man kan få ny energi av miljöombyte så borde kanske ha gjort det? Får bli under nästa halva av året.

Vad har varit svårast?

Att jag saknar min förra pojkvän så mycket fortfarande. Vi träffades på midsommar för två år sen och det var nog kärlek vid första ögonkastet för oss båda. Jag trodde att när det händer, då är det liksom meningen att man hör ihop. Jag har fortfarande så svårt att acceptera att det inte blev så. Han bor i Tyskland och distansförhållandet var väl en av anledningarna till att jag blev utmattad. Och relationen kraschade tillsammans med mig. Och allting från Tyskland påminner mig fortfarande om honom. Alltså kan alla tyska turister bara dra? 

När går det över?

Har du lärt dig något?

Jag borde ha lärt mig att planera mina måltider bättre men det verkar aldrig riktigt gå in. Har alltid varit dålig på att planera. 

Men annars har jag lärt mig att jag behöver ta hand om mig själv mycket mer och strunta i hur det kan påverka andra (inte på ett elakt sätt så klart). Att stå upp för mig själv mer och inte låta andra bete sig illa mot mig. Att jag behöver ett tryggt och stabilt boende som jag kan göra till mitt och landa i.

Vad har varit soundtracket?

Jag har inte lyssnat så mycket på musik men Lalehs Bara få va mig själv har jag haft lite som en theme song i mitt huvud när saker har känts jobbigt. Jag ska aldrig ta skit igen. Damn right!

Har du saknat något?

Att vara lyckligt kär.

Hade du några mål för halva 2017?

Nja, det har varit rätt svårt att sätta några mål det här året eftersom jag inte riktigt vet hur min hälsa kommer vara. Men att blogga är något som ger mig energi, så jag har planer på att blogga lite oftare än vad jag gör nu under sommaren och kanske fortsatt till hösten. Köpa en systemkamera och kanske till och med börja filma lite grann. Det vill jag!

Vad ser du fram emot resten av året?

Nu ser jag mest fram emot hela långa sommaren. Att bli ännu friskare. Vara mer social eftersom jag blivit rätt sällskapssjuk på sista tiden, vilket känns som ett friskhetstecken! Bjuda hem kompisar på vin på balkongen. Sola och bada. Inreda klart min lägenhet. Ja sånt. Framtiden är ljus, det känner jag på mig:)

Bilder från min Pinterest

Ska jag klippa mig kort?

 
På måndag ska jag till frisören! Äntligen, det är verkligen på tiden, men är det inte alltid så? 
Jag tänker mig lite ljusare och dölja alla gråa hår. Började få grått hår när jag var 24, tack för den genen...
 
Mitt hår och jag är nästan aldrig kompisar. Det är lite halvlockigt så det ser okej ut när jag precis tvättat det, men efter en dag är det platt eller står rakt ut om vartannat. Därför har jag det för det mesta uppsatt på något sätt. 
 
Det är egentligen ganska tjockt med grova hårstrån, men blir ändå aldrig speciellt bra när det är långt. Så jag har rätt länge haft en slags pagefrisyr. Just nu som utmattad mår det ju inte heller speciellt bra. Känns som att jag måste klippa mig extra ofta för att det inte ska se jätteslitet ut. Har rätt länge funderat på att klippa det kort men med ganska mycket lugg. Är ju ungefär så jag ser ut för det mesta ändå. Lite så här tycker jag är snyggt:
 
Så inte extremt kort utan ändå lite längd fram. Och ja, jag älskar Sound of music:) Kan nog vara den film jag sett flest gånger i mitt liv. Så jag kanske inte vill ha en frisyr exakt som Julie Andrews men någonting ditåt. Vad tror ni, kan det bli bra?
 
Bilder från min Pinterest. 

För den som ännu inte hittat något till morsdag

 
Vad vore världen utan mammor egentligen? När jag blev utbränd förra året flyttade jag hem till mina föräldrar, för jag kunde inte ens ta hand om mig själv. Min mamma hade precis blivit pensionär och gjorde allt för mig då. Jag hade aldrig blivit bättre så snabbt om inte hon hade funnits där. Jag har skrivit lite mer om det i det här inlägget. 
 
Så hjärtskärande är det då att läsa om mammor i världen som inte vill annat än att ta hand om sina barn, men som kanske inte kan. Fär att pengarna inte räcker till eller för att det är torka och svält i landet där dom bor. 
 
Unicef har tagit fram olika gåvopaket som går att köpa eller ge bort. Jag och min syster köpte i år morsdagpaketet till vår mamma. Det innehåller bland annat vaccin, nötkräm och vätskeersättning. Det kostar 278kr men det finns paket i flera olika prisklasser på hemsidan. Är det en present får du designa ditt eget kort och skriva en hälsning som du kan skicka digitalt eller med post till din mamma. En gåva som kan rädda liv helt enkelt, köp en du också på Unicefs hemsida!
 
Bild från Unicef av mamman Tandou med dotter som har fått hjälp. 
 
En lite knasig grej som hände när jag hade köpt mitt paket. Jag skulle vidarebefordra mailkortet till min syster så hon fick se och skrev i mailet: Här är kortet som mamma ska få:). Yr i huvudet som jag är skickade jag det istället till Unicef som jag hade fått kortet ifrån. Fick efter ett tag svaret från Unicef: Vad härligt att höra, hoppas hon blir glad för sin gåva! Så gulligt ändå! Dom måste ju ha trott att jag är typ 7 år eller kanske bara lite knäpp. Och något av dom är det ju säkert;)
Visa fler inlägg