Äntligen Instagram!

 
 
Nu har jag, sist på pucken, blivit med Instagram också. Eller snarare har bloggen blivit med Instagram för jag ser det kontot som en förlängning av det jag gör här. 
Eftersom jag ändå tar mycket mer foton nu än vad jag gjort tidigare, innan jag började blogga, så tänkte jag att jag kan posta dom foton som inte får ett eget inlägg på Insta istället. 
 
Jag vet inte riktigt hur jag kommer använda det ännu. Än så länge har det mest blivit bilder på vackra växter jag hittat. Har en grej för att fota rakt upp i träd för tillfället, så där så man ser ljuset igenom ni vet. Men det kanske inte är så roligt när det blir vinter:) Så vi får se vad det blir där!
Jag tog också bilden ovan, på Tunnelgatans ingång i Stockholm. Trodde att det var något nytt för jag hade faktiskt aldrig sett den förut, märkligt nog, men den var tydligen från 1800-talet. 
 
Har ni Instagram? Kom och häng med mig där i så fall, en_sallsam_blogg heter jag där!
 
Andra ställen jag finns på är Facebook, Bloglovin och Pinterest
6 kommentarer
publicerat i Vardag
Taggar: Facebook, Instagram, Pinterest, bloglovin, sociala medier

5 sommartecken hemma på min gata i stan

 
Hörrni, nu är det sommar! Hur fantastiskt ändå!?
 
Okej, det kanske inte är så somrigt ute just idag (inte här i alla fall), men den är banne mig här och solen väntar bakom molnen (men hallå, är detta någon slags klyschblogg eller?)
 
Jag tycker det var roligt att skriva om vårtecken senast, så här kommer en bunt somriga saker jag hittat!
 
Balkongdörren är öppen nästan jämt
Jag har ju mitt sovrum som det allmänna rummet i min etta och där hänger jag också mest. Och det är så mysigt att kunna ha dörren till balkongen öppen dygnet runt nu, så det knappt känns som jag är inomhus. Grönt och fågelkvitter utanför, mmm. Jag bor ju också nära vattnet så ibland hör jag även måsskrik. Måste ju vara ett av dom somrigaste ljuden tror jag bestämt. 
 
Lummiga, fluffiga, mulliga träd
Träd som är ljusgröna, mörkgröna, vita, rosa, gula, åh det är så vackert nu! Har fotat så mycket träd dom senaste dagarna så hela min mobil är full. Det är som att man inte inser hur brun och grå världen har varit förrän den slår ut i det här gröna fluffet vi är inne i nu. (Autocorrect ville förövrigt inte alls vara med på fluffet, Flügger tyckte den var en bättre ide...)
 
Äta ute i skuggan
På våren tar man ju alla chanser att sitta mitt i solen och lapa i sig. Men nu har jag ätit lunch i skuggan några dagar, för att det varit för VARMT i solen. Då är det sommar, ja jäklar. 
 
Glassbilen!
Alltså döm om min förvåning när jag hörde glassbilen häromdagen och den stannade precis utanför min port! Så lyxigt. Och konstigt att jag inte hört den tidigare, trodde den körde året om? Nu köpte jag inget den gången, men det kommer jag definitivt göra någon gång i sommar. Har nog inte haft ett paket med glasstrutar i frysen sen jag var barn, men det låter ju väldigt trevligt att ha det.
 
Bara bara fötter
Sån frihetskänsla tycker jag! Helst skulle jag vilja få sådär tjock hud under fötterna så jag nästan aldrig behöver ha skor. Men som stadsbarn är det lite svårt. 
Nu är det du och jag Ernst!
3 kommentarer
publicerat i Vardag
Taggar: Sommar 2017, glass, glassbilen, sommartecken, trädkärlek

Hur en förvirrad hjärna försöker hitta till frisören

 
Hej! Roligt att det var så många som tyckte att jag skulle satsa på en ny frisyr! Nu blev det inte så idag, men jag tror verkligen jag ska försöka slå till snart. Kort är ju så snyggt ändå. 
 
Idag gick det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Alltså jag är en rätt snurrig person i vanliga fall, det måste jag säga, men sen utmattningen har det liksom blivit några snäpp värre. Det här med att planera är rätt svårt, för det känns ofta som att jag måste tänka igenom allt sju extra gånger för att det är så svårt att komma ihåg allt. 
 
Jag hade bokat tid för både klipp och färg hos en ny frisör för jag har inte riktigt hittat någon som jag vill fortsätta gå hos i Stockholm än. Jag ville också ha en som färgade med lite miljövänligare färger och hittade en som låg ca en trekvart från mig på Ekerö. 
Det första jag gjorde var att kolla fel i SL-appen när jag sökte på vägen från mig och trodde att tunnelbanan gick tiden då appen räknade att jag skulle gå hemifrån. Jag var alltså runt tio minuter för tidig, vilket ju egentligen är en bra grej, men blev ändå rätt irriterad då jag är ovan att gå upp så tidigt just nu (runt halv åtta), och såklart hade stressat på morgonen. 
 
I alla fall, jag tog sen bussen från Brommaplan som är en station där det går rätt många bussar. När jag hade åkt ungefär en halvtimma och nästan borde vara framme, började jag ana oråd. På vägen hade jag tyckt att det var rätt märkligt att bussen åkte igenom Spånga, men jag hittar rätt dåligt i Stockholm så det var säkert rätt tänkte jag. Men sen började jag känna igen mig alltför mycket och japp, på skylten i mittgången stod det buss mot Spånga station och inte mot Ekerö. Bara att gå av och åka tillbaka igen. 
 
Jag måste ha åkt bussen åt fel håll trodde jag, bussar åker ju åt två håll, borde jag ha tänkt på. Men när jag tittade i appen igen så verkar jag ha fått någon slags kortslutning när jag gick på vid Brommaplan. Jag skulle ta Blå buss 177 och jag hade tagit Röd buss 117. Eh ja, hurra, bra jobbat...
Där jag var nu skulle det ta ytterligare en timma till frisören och jag ringde och sa att jag skulle bli ungefär fyrtio minuter försenad. 
 
Jag lyckades i alla fall ta mig tillbaka till Brommaplan och hitta rätt buss och var tillslut framme i Ekerö. När jag sedan hittar till mitt slutdestination via appen så ligger det ingen frisör där. Där är bara en skola och några bostadshus. Då ser jag att jag bara har sökt på vägnamnet och inte numret. Hur lång kan en väg vara, brukar jag tänka och det rätt ofta visar det sig att jo, dom kan vara rätt långa. När jag nu sökte upp numret var jag 1,3 km från salongen och hade såklart gått av vid fel station. 
När jag kom fram till frisören var jag över en timma sen. Underbart. 
 
Och den frisören var inte speciellt glad då. Eller så är det bara jag som tolkar in det för hon var inte särskilt pratsam och verkade vara väldigt arg på mitt hår. Och hon frågade inte ens vad jag jobbade med, vilket måste vara något av det första man lär sig på frisörskolan? 
Jag kände i alla fall att det inte var riktigt läge att diskutera nya frisyrer utan det blev bara topparna och ingen färg hann jag med heller. 
 
Men nu är det i alla fall klippt! Får se hur lång tid det tar för mig att färga håret. Då ska jag vara ute minst två timmar i förväg tror jag. 
 
 
Visa fler inlägg