En sällsam blogg

Här kommer några saker som hände med mig när jag blev utmattad, som jag blev rätt förvånad över. Vissa symptom är väl ganska kända om utbrändhet vid det här laget, att man blir orkeslös, får svårt att koncentrera sig och blir ljudkänslig tex. Andra saker är inte lika välkända. Det kan ju så klart variera hur ens sjukdom ter sig, det här är några symptom jag fick. Jag tänkte att det kan vara ett bra att känna till, vad man kan behöva vara uppmärksam på, om man ligger i riskzonen alltså. Här kommer dom:

 

Något vi alla vet är väl att fysisk träning är bra för oss. Det kan ju hjälpa mot det mesta och är bättre än många mediciner, får vi ofta höra. Jag har alltid varit en tränande person men när jag började insjukna orkade jag nästan ingenting. Jag kommer ihåg att jag försökte göra yoga och lättare styrkepass men kroppen ville inte alls vara med.

Jag tänkte att jag måste ha fått himla dålig kondition och försökte ännu mer fast det tog emot. Fysisk trötthet är ett av kroppens sätt att säga ifrån. Min kropp ville helt enkelt inte träna, den ville vila. Även fast jag inte hade överansträngt musklerna utan hjärnan och psyket, så påverkar det såklart hela kroppen.

 

Är man i början av eller påväg in i en utmattning ska man inte träna! Det är en belastning för kroppen och sätter igång stressystemet vilket inte är vad som behövs just då. Ja, lugnare rörelse som promenader och kanske lättare yoga och stretch kan vara bra om det känns okej i kroppen, men det som vi oftast kallar träning, att svettas, få upp flåset och ta ut sig, nej inte bra. Jag klarar fortfarande inte av snabb träning, så här ett år efter min krasch. Min kropp vill fortfarande bara röra sig långsamt och jag känner att jag måste lyssna på det.

 

Värmekänsligheten 

Hela det här året har jag varit varmare än någonsin. När folk kommer hem till mig eller in på mitt kontor på jobbet, tycker dom alltid att jag har så kallt och behöver ta på sig extra kläder. Medan jag för det mesta går runt i kortärmat och utan jacka. Jag är väl en av dom få i Sverige som tycker att runt 20 grader den här sommaren är helt okej;). Läste faktiskt för bara några månader sedan att det här är rätt vanligt, precis som att man kan blir känslig för ljud och ljus kan man också bli känslig för värme.

 

För mig var det här något som kom när jag började tillfriskna, men för andra kan det verkligen vara ett tecken på för mycket stress. Så lätt att få kort stubin när man har för mycket att göra och saker inte går som en vill. För mig hänger det nog ihop med att jag blev så trött på att vara sjuk och liksom vara arg på hela situationen, och det gjorde att jag kunde bli så irriterad om något gick fel.

 

Jag brukar vanligtvis ha lite för svårt för att bli arg, men ett tag kände jag att jag var lite som en tickande bomb. Vad som helst har kunnat få mig att tända till. Det har som tur var blivit bättre nu men irritationen ligger definitivt närmare nu än den gjorde förut. 

 

Precis i början kunde jag ha svårt att ha någon längre konversation över huvud taget. Jag bodde ju hos mina föräldrar efter kraschen och jag kunde sitta med min mamma som skulle berätta om sitt nya potatisland och bara: Vad är det hon säger? Vill hon att jag ska svara något nu? Jag förstår ju knappt vad hon menar?

Så märklig känsla. Det tog liksom kraft att både först försöka lyssna och sen kunna få ihop något själv att säga och få ut det på ett vettigt sätt. 

 

Har du varit utmattad eller känner någon som har det? Känner du igen något av det här? Eller fick du andra konstiga symptom som du inte var beredd på? Berätta gärna i en kommentar!