En sällsam blogg

I förra veckan fick jag reda på att jag nu är friskförklarad av Försäkringskassan och att jag inte kommer att få mer sjukförsäkring för utmattningssyndrom nu. Jahapp. Jag måste säga att jag ändå har väntat lite på det, då jag har förstått att det blivit allt svårare att få sjukförsäkring numer, speciellt för långtidssjukskrivning. Bland annat fina bloggen By little Nea har skrivit om det. Men känns ändå så konstigt då jag fortfarande är väldigt påverkad av min utmattning. 

 

Jag jobbar just nu 75% och har gjort det i ungefär två månader. Det var ett väldigt stort steg för mig att gå upp från 50% och jag var kvar nästan nio månader på den nivån. Det är just det där att vara kvar på jobbet och i den miljön som tar mycket kraft av mig. Jag har behövt många pauser, gått långa promenader och haft speciellt svårt att sitta med mina kollegor på lunchen, då det inte direkt är rast för mig just nu att ha mycket folk omkring mig och försöka socialisera, samtidigt som jag ska äta. Bäst var det på sommaren då många var på semester och jag kunde sätta mig ute i gräset med min matlåda, då blev det riktig återhämtning!

 

Jag var ju också heltidssjukskriven i två veckor för någon månad sen, p g a att jag fick järnbrist som jag skrev om i det här inlägget. Så jag känner mig inte riktigt trygg på den nivån jag är på nu fortfarande. När jag gått upp i tid tidigare har jag känt i hela kroppen att det varit rätt och att jag är redo. Så är det tyvärr inte riktigt nu. Jag heller inte hunnit pröva på att gå upp lite i tid per dag, vilket brukar vara en bra övergång. Nu blir det lite pang-bom två timmar extra per dag direkt. 

 

Jag var lite tveksam om jag skulle skriva det här inlägget, för jag vill inte att någon ska läsa det här och börja oroa sig för sin egen sjukskrivning. Eller kanske för att sjukskriva sig överhuvudtaget. Jag har faktiskt ändå haft en bra rehabilitering på det stora hela sen jag blev sjukskriven i maj 2016. Jag tror att det kan bero på att jag har testat lite olika behandlingar under tiden. Jag har gått i terapi, varit på psykiatrimottagning, gått en vända på Rehabakademin och sist nu hos företagshälsovården Feelgood. Vad jag förstår vill Försäkringskassan se att man försöker att aktivt behandla sjukdomen och inte bara sitter och matar duvorna som en sjuksköterska sa till mig:) Vilket är lite ironiskt för att sitta och mata duvor en hel dag låter faktiskt som något som kan vara rätt välgörande för en utmattad!

 

Jag har ju också haft diagnosen depression vilket jag även haft innan utmattningen (tack och lov inte längre), så det kan nog också ha gjort att jag hade lättare att få beviljat längre sjukskrivning. Jag har t ex hört att det kan vara lite svårare att få fortsatt försäkring efter ett år, men för mig gick det bra.

 

Så jag kunde absolut ha haft det betydligt värre! Nu försöker jag istället hitta lösningar med min chef så att jag ska orka den här upptrappningen. Tyvärr verkar det finnas en policy på den myndigheten jag jobbar på (kanske alla?) att man inte får ta tjänstledigt på deltid, annars hade jag lätt gjort det. Just nu är hälsan viktigare än den extra lönen alla dagar i veckan. Men nu går inte det, så vi ska försöka göra andra saker som kan underlätta för mig. På fredag har jag t ex min första arbetsdag hemifrån. Så jag tror ändå det kan gå bra det här, trots allt. Det måste det.